Here we go.
Min bästa väns sambo dog i sömnen i måndags. 35 år gammal. Panik och sorg. Blev uppringd på jobbet där jag påbörjat ett nytt uppdrag och jag tappade fan fotfästet en stund.
Så fruktansvärt detta är för min bästa vän. Det finns inga ord. Dom var ju så lyckliga!
Jag blir så stressad att jag får utslag på ryggen men jag orkar inte bry mig. Jag visar en vän och hon säger att det är säkert bara stressutslag.
Bokar biljetter till Malmö och tar semester för att kunna åka till min bästa vän som behöver mig.
Jag blir sämre och på vårdcentralen säger dom jaahapp Bältros.
Men förhelvete!
Eftersom det gått mer än 72 timmar sen jag upptäckte prickarna och eftersom jag inte är över 50 år får jag ingen hjälp.
Sen kom febern klåda yrsel och smärta.. Nervsmärta. som om man liksom är skinnflådd.
Resan fick ställas in och jag mår skit..
En annan vän fick reda på att barnet i magen inte längre har ett hjärta som slår. Har inga ord. Tom.
Detta skulle ju bli det bästa året på länge! Universum kom igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar